Jag bor på västkusten och tycker därmed att jag ska kunna få slippa ostlig vind. Men ibland slår den till och då hörs det som om motorvägen går förbi precis vid tomtgränsen. En annan nackdel med ostlig vind har jag alldeles nyligen upptäckt – nämligen att det inte fläktar det allra minsta i uterummet. För ett par dagar sedan blåste det starkt från öst och termometer visade på 33 grader. Eftersom hjärnan har låg kokpunkt vågade jag inte sitta kvar utan flyttade tvärs över ”gräsmattan” till hammocken. Förra året visade den sig fungera utmärkt som kontor och skrivplats och jag räknade med att ingenting har förändrats på den punkten.

Det hade det inte. I dag blåser det varken från ost eller väst och nu är det så där varmt i uterummet igen så jag tar karaffen med vatten, spetsat med marockansk mynta och nyplockade svarta vinbär, datorn, mobilen och mig själv och sätter mig för att gunga själen i min hammock (uttrycket stulet från Hansson de Wolfe United), samtidigt som jag ska få ner några rader till i manuset så att jag med gott samvete sedan kan luta mig tillbaka och njuta av lördagsfriden.