God jul!

CIMG0182God jul och gott nytt år!

I väntan på tomten bakar jag saffransbiscotti och fortsätter högläsning av mitt manus. Jag hoppas bli klar med de sista sidorna i morgon. Sedan blir det ett par dagars ledighet då jag grottar ner mig i julklappsboken (PD James När döden kom till Pemberley) och lite julgodis (tyvärr en lågbudgetvariant eftersom min hovleverantör av godis hade stängt över jul). Snart är jag i mål med Mellan raderna. Mer än så varken kan eller vill jag begära. Jag kommer att sakna att vistas i min romankaraktär Boels närhet. Hon är nog den enda av mina huvudpersoner som jag verkligen tyckt om. De andra har jag mer varit fascinerade av.

Snart kommer snön, sägs det. En vit jul även i södra delarna av landet? Så vackert inbäddad av snö som min paviljong var för ett par år sedan vågar jag i alla fall inte hoppas på.

 

 

 

 

 

 

 

Åh, så fin bomull …

I går fick vi årets TT-godis till redaktionen. TT-godis är en kär tradition sedan många år. Nyhetsbyrån Tidningarnas Telegrambyrå, TT, skickar varje jul ut en korg godis till alla landets redaktioner som tack för gott samarbete, och det visar sig finnas många gottegrisar bland de redaktionella medarbetarna.

Vanligtvis kommer, som sagt, godiset i en korg. Men i år fick vi en låda godis. En trälåda.

ttgodisAlltså, det är något mellan mig och trälådor. På hemmaplan omger jag mig med såväl gamla ägglådor (alltså sådana man som leverantör förpackade äggfacken i), lådor som innehållit såpa, margarinlådor, sockerlådor och en lång rad mindre lådor. De flesta har jag köpt på loppisar på den tiden det ännu inte var trendigt med gamla trälådor.

Jag har även en fin samling plåtlådor, inköpta för nästan ingenting. Kanske borde jag bli trendspanare i mitt nästa liv. Om det inte vore för att jag avskyr trender, avskyr när alla följer gåsmor och gör likadant.

lådaNär jag fick syn på TT-lådan var jag först i kön att överta den, och hela kvällen bevakade jag den så att ingen annan skulle ta den. Innehållet var jag mer kallsinnig till. Visst åt jag några karameller, men tröttnade ganska snart.

Jag känner mig som de barn som får fina presenter, förpackade i små askar med bomull. Åh, så fin bomull …

Jag tror att jag ska ha växter i min fina trälåda. Den ska i alla fall få bo i växthuset, mitt favoritrum i hemmet.

Högläsning

Oj, vad jag trodde att jag var klar med redigeringen av mitt manus. Jag skulle bara läsa igenom det högt för mig själv, kanske böja ett och annat kommatecken och smussla undan ett överflödigt ord här och var.

Men oj, så fel jag hade! Jag läser och petar, går tillbaka, läser igen. Det går framåt, men mycket långsammare än jag trodde.

Är det bra eller dåligt? Jag tycker att det är mycket bra. Tänk om jag hade hittat alla de här klumpigheterna i den färdiga boken! Och tänk om jag inte hade hittat dem alls (medan alla andra hade gjort det).

Min mormor sade alltid att ingen kan se hur länge man hållit på när man stickat en tröja men alla kan se hur väl det är gjort.

Samma sak gäller för redigering av romaner.